prolog

05.30 tisdag morgon.
greger pulsar långsamt genom den djupa snön. han är sen till arbetet.
-"undrar vad som egentligen hände igår", tänker greger, när den lapska tystnaden genomskärs av ett gällt jamande.
-"lavskrika", konstaterar greger, "lavskrikans omisskännliga sång, underbar men samtidigt otäck. låter som rymden".
gregers funderingar driver långsamt tillbaks mot kvällen innan. vad ska kollegorna på enheten för obeställbara brev säga? han minns att det förvisso dracks en del alkohol, men inte drack han väl mängder som skulle kunna föranleda minnesbortfall och ångest? han minns att han och märit suttit i de röda plyschsofforna och diskuterat det där brevet de gemensamt arbetat med de senaste månaderna.
-"patetiskt. tala arbete på krogen. och med märit, sköna märit. typiskt mig!" greger bannar sig själv i tystnad.
klockan är 05.57 när greger stampar snön av skorna på det korrugerade järnbleck man lagt utanför dörren till enheten för obeställbara brev, eller "EFOB" som man i kollegiet brukar säga.
inne på EFOB råder febril aktivitet, men denna avstannar något då greger gör entré.
-"sovmorgon", skrattar hemming, gregers nemesis på EFOB, rått, "vissa tar sovmorgon, en TISDAG!"
greger fnyser till och säger att han följt ett spår under natten och måste dela med sig av sina nyfunna kunskaper till märit, men hon syns inte till någonstans....